Alla har vi den. Den där särskilda maträtten vi bara älskar över allt annat. Och det är okej att säga det för mat är livet, eller hur? Precis, jag känner likadant!!
Jag har nog en favoriträtt väldigt olik någon annans. Det är knappt så jag förstår helt hur den kom att bli min favoriträtt eller egentligen när jag insåg att den var det. För mig har vad jag anser vara min favoritmat inte främst handlat om vad som är bland det godaste att äta alltid. I så fall skulle mitt svar bli pasta och choklad i alla former. Lätt! Eller ja, inte i kombination då. För sig. Utan möjlighet att bestämma vilken av dem som skulle vinna (heeelt omöjlig tävling att avgöra, så vi lämnar det där.).
Men nej. När det gäller min favoriträtt är det många aspekter som spelar in. Den här rätten är speciell främst eftersom att jag bara får njuta av den några få gånger per år. Mer exakt ungefär 2-3 gånger, om jag inte vid tillfälle ser denna ljuvlighet på menyn någon gång. Men då brukar den vara rätt dyr och är aldrig lika god som den min styvpappa lagar hemma, så kan ibland faktiskt välja att hålla mig borta.
Rätten är speciell i en annan bemärkelse också, och det är att den innehåller en råvara som ofta förekommer vardagligen i min kost, och säkert i din också, men sällan tillagad på det här viset. Vilket gör rätten så speciell när jag väl får njuta av den: dels för att jag äter den så sällan, och dels för att den skiljer sig så mycket från vad jag vanligtvis brukar äta. Och ja, jag sitter och njuter och äter små tuggor och dubbla portioner tills alla andra lämnat bordet och maten blivit kall. MEN VAD GÖR DET VA?!
Okej, nu har ni väntat länge nog. Scrolla nu ner och kolla!!!
Om ni gissat rätt känner ni mig alltför väl. Yes indeed, rätten i fråga var rimmad lax och dillstuvad potatis! Ahhh, det riktigt vattnas i munnen på mig nu. Det här är ju bara sååå gott! Serverat med en skiva citron att pressa över den salta laxen och avnjuta i kombination med den krämiga, milda potatisen och ett glas svalkade vitt vin. Det blir nästan inte bättre än så.
Som tradition i vår familj serveras den här rätten på juldagen och påskdagen främst, och ibland har jag turen att få den när jag hälsar på hemma och mina kära föräldrar vill överraska mig. Men oftast blir det inte mer än några få gånger per år, vilket samtidigt är just det som gör de tillfällena så där extra bra och varför jag alltid njuter så där riktigt, riktigt mycket.
Det största pluset är dessutom... ATT DEN GÅR ATT GÖRA GLUTEN OCH LAKTOSFRI!!!! Jag kan fortfarande avnjuta min favoriträtt trots IBS:en! Lyckan är total. Bilderna är faktiskt tagna från i påskas när min styvpappa testade att göra potatisen laktosfri och den smakade ju precis lika fantastiskt som vanligt.
